sonaZ

Gammalt bekant doft av cigarett och parfym
du såg likadan ut då som nu.

Innan vi gick, aldrig ett farväl
text brändes in i min själ

Så får jag krama din hand en sista gång
kyssa din kind innan vi skiljs igen?

Åh gud, vilken helg... Lördag spenderade jag förmiddagen samt halva eftermiddagen med att hjälpa min mor med knappförsäljning på ungdomssm i diverse hundtävlingar, och kvällen avnjöts sedan på visfestivalen ute i fastbo. I morsenär jag eventuellt kom upp frågade far mig om jag skulle kunan tänka mig att hjälpa henne på hundgrejen igen... Hon lyssnade förstås inte på mig och åkte dit själv. Så därifrån kom jag vid klockan sju idag. Just nu ser jag dessutom förmodligen ut som hej kom och hjälp mig, men jag orkar inte riktigt bry mig.

Two thousand and ten.

Oj oj oj. Jag är nyss hemkommen från manusläsning till en lokal juluppsättning av "en julsaga". Jävlar, vad hemskt. Inte nog med att det skapades en del stress för mig av att det var mycket folk och en typ jämnårig kille... Självklart ska historian vara djup också. Det var nära nog att stressen och tröttheten tog död på mig, faktiskt. Jag är glad att jag överlevde och att jag nu är hemma. Dessutom skrev någon konstigt person till mig på facebook och raggade fult. Jag hade egentligen haft mer respekt för honom om han frågade om vi ville träffas helt enkelt, än att fråga om mitt nummer i facebookchatten efter två minuters obekvämt kallprat. Dumt som jag är gav jag det till honom, såklart. Jävla skit. Aja, det värsta somk kan hända är... Att jag blir våldtagen och mördad i obestämd ordning? Inte överdrivet illa, i alla fall. Kunde varit mycket värre. Någon på min blivande skola kunde fått reda på att jag lyssnar på k-pop. Vilket öde!

Så. Det är dags. Åter igen har denna blogg väckts till liv, trots att jag än skyggar undan för att besöka mitt gamla acc på bloglovin. För en snabb uppdatering kommer denna blogg inte handla om ETT PISS som är intressant för någon annan. Den kommer nämligen handla om mitt privatliv, till den största delen. Vilket generellt sett är en tråkig, död sak. Men, likt så många andra unga damer i min ålder ska jag ge blogging en ny chans, och denna gång kanske det inte blir ett ångestpryglat helvete. Kanske...